Och så är det nog.
Med två väldigt innovativa söner i huset slutar man nog aldrig att förundras, förvånas och ibland också sucka över deras alla hyss.
Yngste sonen fyllde 6 år i veckan och igår var det kalas.
Gästerna möttes av en veranda beströdd med fina rosenblad.
Mina sista blommande rosor!!! (snyft!)
Men visst var det fint...
Oj! Ja, man vet ju inte riktigt om man ska skratta eller gråta ibland. Fint var det oavsett...
SvaraRaderaKram
Fnissar :)
SvaraRaderaKram Tamara