- Kan vi få en glass?
- Kan vi få en leksak?
- Kan vi köpa något?
- Kan vi...?
Otroligt tröttande, och oftast blev svaret NEJ!
Men ibland kunde de ändå få köpa något litet - gärna en påse blomfrön som vi sedan sådde tillsammans. Då kunde alla få glädje av den. För det mesta fick de välja helt själva (nästan).
Men en av gångerna planerade jag faktiskt var vi skulle så. Vi behövde lite färg i rabatten med nyplanterade klematis och elefantgräs. Sonen fick då i uppdrag att välja lila blommor.
Han valde trädgårdsnattviol. Jag tittade inte så noga på påsen - de såg fina ut, violer är ju små söta blommor...
När vi kom hem sådde vi dem. Sen läste jag på påsen...
Tvååriga - blommar andra året. Ca 120cm höga.
Ha ha, jag kände mig lurad. Av mig själv förvisso, men ändå.
Under sensommaren tittade de upp ur jorden. Och i våras tog de fart. Ordentlig fart!
Nu pryder de verkligen sin plats, och doftar fantastiskt!
Till nästa år ska jag ha fler! På precis samma ställe, och de ska få växa längs hela staketet - inte bara halva, som i år.
Ibland kan tjat ge bra resultat!