- "Det bidde ingen kostym"
- Jaså, vad bidde det då, då?
- Det bidde en kavaj.
- Jaha, när blir den färdig då?
- Om en vecka...
Detta fortsatte vecka efter vecka, farfar berättade om att det bidde en väst, vantar, en vante, en tumme och till sist:
-Det bidde inte en tumme.
- Nähä, vad bidde det då, då?
- Det bidde ingenting.
- Nähä, tack då. sa kunden och gick.
Jag älskade att höra farfar berätta sagan om skräddaren, och orden "det bidde bara en tumme" kommer då och då upp i mitt huvud.
Så hände idag när jag tittade ut mot komposten. Framför komposten satte vi en spaljé för att dölja skräphörnan. I våras kom jag på att jag skulle så solrosor mellan spaljén och komposterna. En solroshäck, så snyggt!
Det bidde ingen solroshäck, det bidde bara en solros...
Men den är fin, och nu blommar den!
Nej, så värst mycket häck-känsla kanske en endaste solros inte skapar, men blomningen är fin i alla fall. Det är något riktigt sensommaraktigt över solrosor. Själv har jag aldrig medvetet sått solrosor men de brukar poppa upp lite här och var eftersom småfåglarna slarvar och tappar frön under vinterhalvåret.
SvaraRaderaHa en fortsatt fin helg!
Kram, Karin
Den sagan har jag hört, jag minns när den berättades för mig första gången tom! Här bidde det bara också en enda solros! Så kan det gå! Vi får försöka igen nästa år!
SvaraRaderaAgneta kram