Se mig, klappa mig!

Min följeslagare ger inte upp så lätt.
Springer efter, framför, under. Fäller mig nästan.
Ivrigt pratande, skrikande, jamande.
In i köksträdgården följer han givetvis också med!
För att bli sedd, för att bli klappad - måste komma så nära som möjligt!

Upp i pallkragen, trampar runt. Mina sådder!
BILLY!
Så når han då äntligen sitt mål. Jag lyfter upp honom, bort från min persilja som precis vågat titta upp ur jorden. Han blir buren, klappad. Mysigt!
16 år idag. En bestämd herre som vet vad han vill!