Vi lånade kanoter och tog en tur.
Paddlade, fikade, lekte vid sjön, paddlade igen.
Det var första gången vi lät barnen paddla en längre sträcka.
Det var hur mysigt som helst.
Vi njöt av tystnaden, att bara höra vindens sus i vassen och paddlarnas tysta plask när de sänks ner i vattnet...
Nä, just det. Det var en önskedröm. Då får man nog lämna barnen hemma. De pratade, skrattade, tjoade...
Ett par sekunder i taget kunde vi njuta av tystnaden, men sen glömde de bort sig och började prata igen. Så är det att ha barn med sig ut. Charmigt på ett annat sätt.
Och vackert var det.
När jag gick i sexan paddlade min klass några dagar i Mälaren. Det var hur kul och mysigt som helst. Men jag kan inte tänka mig att det var det minst rofyllt för våra lärare och klassföräldrar som var med.
SvaraRaderaKram!