...den vår de svaga kalla höst.

Hem från jobbet, inga barn att hämta (de är hos farmor och farfar), riktigt höstväder. Disigt, rått och fuktigt och helt, helt...
...underbart!

Tog en lång, rask, härlig promenad innan mörkret föll.

Ingen jacka, bara reflexväst. Saknade dock mössan.

Tänkte ta kameran med mig ut men hittade inte den när jag skulle gå. Fick använda mobilkameran istället. När jag kom hem hittade jag kameran - i fickan på tröjan - den hade varit med hela rundan. Suck - ibland blig jag bara så trött på mig själv.

Förresten, ser ni älgen på sista bilden?

Nu är den stolta vår utsprungen,

den vår de svaga kalla höst.

Nu blommar heden röd av ljungen

och hvitt av liljor älvens bröst.

Nu är den sista visan sjungen

av sommarens kvinnligt veka röst;

nu stiger uppför bergens trappa

trumpetarn storm i dunkel kappa.

Ur Höstens vår av Erik Axel Karlfeldt

Nej, jag ser inte heller någon älg, men jag får absolut känslan av att det skulle kunna stå en älg där ute någonstans.