Jag försöker involvera barnen i trädgårdsarbetet. Så mycket de vill, kan och orkar.
De får hjälpa till att så och plantera, de får välja blommor och fröer, de får vattna, plocka blommor, skörda grönsaker, de har sin egen pallkrage att odla i...
Även i planeringen får de vara med och fundera.
Idag bad jag äldste sonen att, med en rockring, märka ut var han tyckte att grillplatsen skulle vara.
Han fick förklara hur han tänkt och varför han tyckte på det viset. Blev ett intressant samtal.
Dessutom placerade han grillplatsen på i stort sett på samma plats som jag skulle vilja ha den. Kul att vi är överens!
Maken kom också ut och vi pratade om hur trädgården såg ut när vi flyttade hit för snart 9 år sedan. Ingen köksträdgård, ingen berså, ingen klematistunnel, ingen pool med tillhörande staket och rabatt, ingen skuggrabatt. Bara en stooor gräsmatta.
Sonen spärrade upp ögonen och undrade
- Hur kan man leva då - utan blommor? För att förstärka det hela fortsatte han;
- Jag skulle stå ut i tre dagar, sen skulle jag bara skrika.
Mammas pojke!
Vilka fina samtal :-)
SvaraRadera