Förra året, när julen var över, hade vi inte hjärta att kasta ut julstjärnorna trots att de var överblommade och hade tappat sina röda fina kronblad. Istället stod de som gröna växter lite här och var. De växte och frodades, blev ganska stora. För några veckor sedan upptäckte vi att den ena åter fått röda kronblad. Stor och fin!
(Lite svårt att göra blomman rättvisa på bild, men visst är den fin!)
Vi hade två lika stora fina julstjärnor till, men de är fortfarande bara gröna. Undrar vad vi gjort för skillnad...
Eller vi och vi - jag befattar mig inte med att sköta våra krukväxter. Jag står bara för inköpen av nya när det är dags.
Och faktiskt har jag hört att krukväxterna i ett hem mår bäst av att EN person har ansvar för dem. Det var prästen vid vårt bröllop som pratade om att man i ett äktenskap ska hjälpas åt, dela glädje och sorg, men att vissa saker, t.ex. krukväxterna, blir bäst om EN har ansvar för dem. Eftersom det är allmänt känt att jag är otroligt bra på att ha ihjäl krukväxter på löpande band väckte detta en del munterhet i kyrkan. Han visste inte hur rätt han träffade!
Så, här hos oss har maken det odelade ansvaret för krukväxterna, och se hur bra det blir!
Ibland, när svärmor är här påpekar hon vänligt att en eller annan växt skulle må bra av att ansas eller planteras om. Och vilken tur för växterna, annars skulle det aldrig bli gjort här. Trots makens gröna fingrar.
