Det bidde bara en tumme...

När vi var små brukade farfar berätta sin favoritsaga för oss. Den handlade om en skräddare som skulle sy upp en kostym. Han bad kunden återkomma en vecka senare så skulle den vara klar. När kunden kom för att hämta sin kostym sa skräddaren att
 - "Det bidde ingen kostym"
- Jaså, vad bidde det då, då?
 - Det bidde en kavaj.
- Jaha, när blir den färdig då?
-  Om en vecka...

Detta fortsatte vecka efter vecka, farfar berättade om att det bidde en väst, vantar, en vante, en tumme och till sist:
-Det bidde inte en tumme.
- Nähä, vad bidde det då, då?
- Det bidde ingenting.
- Nähä, tack då. sa kunden och gick.

Jag älskade att höra farfar berätta sagan om skräddaren, och orden "det bidde bara en tumme" kommer då och då upp i mitt huvud.

Så hände idag när jag tittade ut mot komposten. Framför komposten satte vi en spaljé för att dölja skräphörnan. I våras kom jag på att jag skulle så solrosor mellan spaljén och komposterna. En solroshäck, så snyggt!

Det bidde ingen solroshäck, det bidde bara en solros...
Men den är fin, och nu blommar den!