Julpromenad

Innan jul, innan alla sjukdomar angripit oss, var vi ute på några härliga promenader.
Kameran var med. Jag känner att jag skulle behöva använda den mer för att inte glömma bort allt jag lärde mig på kursen jag gick förra hösten.

På en av skogsvägarna har man lagt ut gammalt tegel för att vägen ska hålla för de tunga skogsfordon som kör där. Teglet är gjort vid tegelbruket i grannbyn. Det är nedlagt sen länge (1972), men plattorna finns tydligen kvar.

I skogen en bit därifrån hittar jag denna skylt, mitt ute på en äng. Gillar den starkt, den framkallar alltid ett leende.

Vi fortsätter framåt. Solen tittar fram och i skogen lyser det upp fint. Nästan lite trollskt.

Möllan vid Kulturens Östarp står så reslig och vacker. Vi brukar se den från andra hållet, men det är ju synd.

I ett parti med stora, vackra bokar ska det visst finnas en geocache. Under tiden vi letar hör vi något som prasslar, en räv springer förbi oss, bara 10-15m bort. Spännande!

Att tjuvkika hos grannen

Trädgårdsmästargrannen har varit bortrest ett par dagar. Jag fick den stora äran att vara katt- och trädgårdsvakt. Katterna är ju inga problem, lite mat, rent vatten och lite mys - sen är de nöjda. Men växterna. Jag är livrädd att jag ska ta död på minst hälften av alla växter i deras trädgård. Nåja, det mesta (allt) såg levande ut när de kom hem.
Och jag har passat på att titta ordentligt på växter och rabatter. Att inspireras förstör ju ingenting.

Hos en annan granne är ett stort projekt på gång.
Om man för vildvinets blad lite åt sidan kan man kika in i deras trädgård. Ett växthus byggs. Fint blir det, jättefint!

Sen kan jag inte låta bli att visa den fantastiska skylt jag hittade idag.
Visst kör man sakta här!

Varning för vilda hus!

-15 grader. Det är kallt!
Och otroligt vackert!

Tog en kvällspromenad igår.
Här är vår trädgård i vinterskrud. Bilden är tagen från vägen, de små pinnarna i framkant är syrénbuskarna som ska bli berså. Mer om denna en annan dag, jag har stora planer...

Idag tog jag och yngste sonen en förmiddagspromenad. Kallt, soligt, underbart!

Vi hittade en ensam snögubbe mitt ute på en äng. Visst är han söt!

Plötsligt hör jag sonen säga:

"Varning för vilda hus!"

När jag undrade vad han menade såg jag att han pekade på denna skylt.

Ja, så kan man också tolka det...

Skyltfavoriter eller favoritskyltar?

 På denna väg rör jag mig bara torra, soliga dagar.

Tur att den inte är så nära vårt hus.

Grodor och paddor är så långt ifrån mina favoritdjur som man kan komma.

Då och då dyker det upp ett praktfullt exemplar av dessa slemmiga skräckinjagande varelser i min trädgård. Då är jag extra glad att jag inte bor ensam.

Mannen här i huset brukar vara vänlig nog och fånga dessa äckliga djur. Sen går han iväg och "ger dem till storkarna".

Det tog ett tag innan äldste sonen förstod vad det innebar. En del protester blev det såklart när han insåg att våra fina grodor kanske blev storkmat...

Vi är glada att ha storkar så nära hemma. Bara några hundra meter från vårt hus häckar ett storkpar som i år har två ungar. 

Slutligen måste jag bara visa denna underbara skylt