Geocaching - igen

Som jag lovade i förra inlägget ska ni få se vilka vackra ställen man kan hitta när man ger sig ut på geocaching.
För er som inte vet vad geocaching är, berättar jag sist i detta inlägg.
I går när vi var ute hade jag kameran med mig.
Här ska ni få se lite av det vackra vi fick se.

Ett ihåligt träd och en underbart vacker allé.

Undersidan av en gammal järnvägsbro. (Det blir sällan tråkigt att geocacha.)

Forsande vatten.

Samma vattendrag, men kortare slutartid på kameran. Måste ju testa lite!

Så vad är då geocaching?
I skogen, städer, byar och lite överallt finns små skatter - cachar - gömda. Dessa kan vara små eller stora, men gemensamt är att de alla innehåller en pappersremsa där man ska skriva sin signatur för att bevisa att man varit där.
(En del burkar innehåller också små små "skatter", tex små plastfigurer, glaskulor, reflexer... En sådan får man lov att ta om man lägger en annan sak som är värd lika mycket eller mer. Detta gör att våra barn gärna följer med...)
En geocachesignatur skaffar man sig genom att registrera sig på hemsidan www.geocaching.com, det är gratis! Här kan man också läsa mer om det.
Sen är det bara att ge sig ut.
Jo förresten, man måste ha en gps - tex om man har en smartphone. Ladda då ner en app c:geo, eller geocaching.com.
Jättekul, prova du också! Kom bara ihåg att ta med en penna!
Alla mina jackor & väskor innehåller numera pennor...

Var/hur kan man sen hitta skatterna?
Jo, när man enligt gps´n är riktigt nära är det dags att börja leta. Ibland finns det nån ledtråd i informationen om skatten, ibland inte.
Två av dagens gömmor såg ut så här;

Ser ni den vita plasten bakom trädet? Det är en plasthandske som skyddar filmburken (= skatten) mot fukt. Bara att öppna, skriva i sitt namn och gömma igen. Men se till att ingen annan ser dig.

Men hjälp av en magnet sitter denna skatt (också en filmburk) fast på en vägskylt. kamouflerad med silvertejp för att smälta in och vara lite svårare att upptäcka för den oinvigde.